En fråga om smak

Ostron delar människor i två läger redan innan någon hunnit pressa citronen. Men som motiv tycker jag att de förtjänar lite mer betänketid. De där oregelbundna formerna, lagren som följer varandra och skimret mitt i allt det mörka. Det finns mycket att fastna i.

I Two oysters har två skal fått ta plats mot en mjukt grågrön bakgrund. Mörka linjer följer deras konturer, medan de silvriga partierna fångar ljuset. De hör ihop, men är långt ifrån identiska. Just de små olikheterna gör dem intressanta att måla och att fortsätta titta på.

Jag tycker om tanken på små originalverk nära vardagen. På en hylla där blicken landar medan kaffet blir klart, eller intill ett bord där någon dröjer sig kvar. Ett litet format gör att man kommer närmare och upptäcker papprets struktur, en färgskiftning, en linje som tagit en egen väg.

Den här gången blev det två ostron. Ingen citron behövs.